söndag 27 februari 2011

I morrn är det måndag!

Jahapp, inga drömmar värda namnet den här veckan vill jag minnas, men kan inte (Povel Ramel, salig i åminnelse). VM har börjat i langrennets hemland och det där är väl det närmaste vi i Norden kommer Nordafrika i hysterinivå. Jag hoppas Marit Bjørgen tar Jelena Välbes gamla rekord och sopar hem allt. När jag tänker efter så är det nog det jag hoppas mest på, så svensk jag är.

Aftonbladet sätter som vanligt resultaten i andra hand och letar intriger så till den milda grad att man kräks. Om Petter Northug skulle sätta på sig solbrillor, hosta eller äta soppa så nog fan är det en psykning mot hela Svea Rikes land på nåt sätt. Nej, jag läser den inte längre men det är svårt att undgå rubrikerna ibland.

Så, fick vi gnälla lite.

Annars har väl veckan rullat på precis som vanligt. Fröknarna på GSM har levererat ett antal klockrena klassiker den här veckan, varav "fotoskeniskt minne" seglar upp som favorit. Tack Catta, utan dig vore livet betydligt tråkigare =)

Dart har det blivit, igår hela 4,5 timme. Janne lyckades sätta en 180, vi bugar och bockar. När vi kikade statsen i appen så hade vi hivat iväg ca 1350 pilar var. Ja, det var ju samma tre pilar kastade flera gånger då, men det förstod ni väl? Kanske? Idag blev det badminton igen efter ett uppehåll då Södra var bokat av SIK för Kalle Anka Cup. För två veckor sen så orkade jag knappt 40 min, fick skallebank och var nära att kräkas men idag körde vi en timme och jag hade kunnat fortsätta en till tror jag. Verkar som att kroppen har vant sig. Jag är inte lika trött nu heller. Känns bra.

Eftermiddagen har spenderats vid spisen. Pannbiff, ädelostsås och broccoli. Kan bli intressant att värma det i micron på jobbet då varm ädelost tenderar att lukta lite som spya och kokt broccoli som fis. Bara att hoppas att det inte kommer nån donna och knackar på dörrn ikväll =) Men gott är det tammefan.

Dra helvete hej! vilket väder det blev idag då förresten? Solen sken som en blåslampa (även lättfotad dam inom Moderaterna: "Blå-slampa") och värmde nästan lika mycket. Göttsan.

Synd att det var så ljust åt ögonen bara...

Fiddler's Green – Bottom Of Our Glass

söndag 20 februari 2011

All I have to do is dream

Jag tror inte att jag tänker beröra nånting annat än de två sista drömmarna jag haft, båda nu i natt. Det kan ju naturligtvis bara ha varit en dröm men jag tänker dela upp dom. Det kommer dock lite halvtidsunderhållning också.

Det börjar med att jag får ett meddelande på Facebook - "Kan du kolla om du ser Diesel? Han har rymt" Nu är jag alltså hemma men så fort jag öppnar dörren så står jag på Cattas trapp...liksom. Jodå, det står en hund precis utanför dörren och den sliter jag in men sen inser jag att en Grand Danois-valp inte ser ut som en fullvuxen schäfer så jag får släppa ut den igen och ägaren som är ute och pinkar hund tittar surt på mig.

Strax därefter kommer han i alla fall skuttandes och jag får tag i det lilla livet och tar med honom in i lägenheten. Han vill naturligtvis leka och det är ju kul så jag hänger på, men glömmer bort att valptänder är som synålar och strax är båda tummarna perforerade och satan vad ont det gör. Hunnstygga. Catta kommer in med en handduk runt sig (hon har underkläder också men hittade i hastigheten inte morgonrocken) men det lustigaste är att hon har lårhöga stövlar. Nougatbruna är dom också till råga på allt. Hon sätter sig i soffan och tar en cigg och säger "Snart kommer morsans norrman och ska laga mat - kyckling och ister".

Det är väl ungefär nu det spårar ur totalt, jag minns inte så jättemycket mer och det mesta av det är rörigt, men nånstans på vägen så sticker jag och Britt Björn som dykt upp (han tycker inte heller om ister), nånstans på vägen rullar jag över en grill full med karré för att komma över en snödriva (?) och står plötsligt på ett torg i Hudik. Här börjar nästa dröm kan vi säga.

Det är marknad i Hudik och jag hittar ett musiktält. Här säljs allt från 1800-talsnoter till pianon. Jag går några varv på marknaden men återvänder hela tiden hit för musik är ju fina grejer. På tredje varvet får jag syn på hon som äger hela rasket. Svart hår, ögon lika blankt svarta som Steinway-flygeln i hörnet (i ett tält?) och ett sånt där vemodigt leende som kan få vem som helst att...göra vad som helst.

För att få en anledning att stanna kvar och samtidigt inleda en konversation, ställer jag mig och börjar rulla köttbullar (jodåsåatte) och börjar med att fråga om marknaden gått bra. Har den inte, det är dåliga tider i branschen och hon har åkt ända från Svenstavik för att vara med på den här marknaden och då är det illa. Hon hoppas dock på ett avtal med en känd gitarrpedalstillverkare som hon inte får fram namnet på. "Boss?" frågar jag och kikar lite under lugg så där som man gör på film och hon tittar lite beundrande på mig och säger att jo, Boss heter dom ja.

Jag frågar hur hon har hamnat här och det visar sig att hon flyttat från Prag där hon jobbade åt Samsung och hon försöker förklara hur man sitter brevid och lyssnar för att bedöma och jag avbryter under lugg igen med "Call Monitoring?" och nu skiner leendet som en hel sol. Jag förklarar jag gjort samma sak och vi skrattar lite tillsammans och hon ser lite så där blygt intresserad ut.

Här vaknar jag.

Jag vet inte ens vad hon hette.

Men jag tror jag kallar henne Mirah.

Ella Fitzgerald – Dream A Little Dream Of Me

söndag 13 februari 2011

Om jag vore en dvärg...

...så skulle jag vara Glömsker. Om jag vore en sån där Disney-dvärg alltså. Om jag skulle vara en småväxt person (tror jag dom vill att man ska kalla dom) så hade jag kanske hetat Olle då också. Nu hette väl ingen av dom Glömsker heller men det passar ju bra det för då kan ju jag heta han, höll jag på att skriva. Vara han, menar jag. Varför det då? Jo:

Ena dan lyckades jag pysa iväg utan att dra ur den men eftersom den står rakt ut och jag tog det lugnt så blev det inga skador. Tur det. "Vad i hela Hissingen menar karln?" tänker ni nu och det är naturligtvis motorvärmarkabeln jag pratar om. Uttaget pekar ju i färdriktningen och sitter inte på sidan som det gör på en del automobiler så jag bröt inte sönder nånting.

Sen fick jag ju skotta mig ur lägenheten häromdan när det brakade ner ett nytt lass lappmögel. Satte mig i bilen och fick precisionsbacka ut mellan två högar. Ner vid utfarten till vägen var det mest mojs så där körde jag fast. Grannen kom och fick hoppa i (han är lättare än mig) så jag lade tyngden på bakluckan älskling, som dom nästan säger i filmen. Gick bra. Så långt så gott.

När jag kommer hem går det inte att låsa upp ytterdörren, det är tvärstopp och jag hinner tänka "Fan, nu har det frusit trots att jag har pytsat i låsolja" innan jag upptäcker att det inte går att låsa upp en olåst dörr. När jag kommer in kommer jag på att grafikkortet jag köpte ligger kvar på jobbet. Bra jobbat.

Detta om detta.

I helgen har det hämtats grafikkort, kastats pil och spelats badminton. På plan infann sig dock Skallebank Grand Prix så jag for hem och tog det lite lugnt. Blev 3 matlådor pannbiff med broccoligratäng och champinjonsås. Sen har det inte blivit så mycket mer av det jag tänkte göra men sånt är livet, som han sjöng, Christer Björkman.

Öronsnask:

Toni Holgersson – Brev Till Resandeflicka

söndag 6 februari 2011

At a quarter after two, we argued it was nine

Vilken dag det blev! Va? Synd bara att det var kallt på morron. Och att det inte är sommar. Och att det inte är varmt. Och att det fortfarande blir mörkt ganska fort. Och att det det blev kallare på kvällen. Och...nej jag orkar inte.

Snart är det sportlov också, då kan vi gnälla över alla turister som lök på laxen, gött!

Pilkastning med Janne igår, han såg ut som Rudolf med sin söndersnutna näsa. Vi gjorde ett riktigt hemmabygge rörande belysningen till piltavlan också. Förhoppningsvis får nån syn på det, tycker det ser för jävligt ut och gör nåt åt det =) Ska nog ta och bli medlem i Valhall jag också så kanske man kan smyga dit när andan faller på.

Valhall förresten? Så kan det väl inte få heta, det är ju rasistiskt? Det måste jag ställa mig upp och peka och skrika om så kan jag känna mig nöjd över vilken medveten kämpe jag är. Ungefär som dom där som gnällde på Nogger Black. Ja jag säger då det...vill ni bekämpa rasismen så gör nåt vettigt för fan.

Badminton idag och det var lite grusigt både i maskineriet och på plan, men det var skönt att röra på sig. Har haft lite motivationsproblem på slutet men det kanske ordnar sig det också. Jag har ju låtit hela den här LCHF-debatten gått mig förbi, mest beroende på att jag har avfärdat den med att inte vara så så där jättenyttig. Som alla andra i min generation har jag ju blivit itutad att fett är farligt.

Nu har jag läst lite och det låter ju faktiskt rätt logiskt. Så logiskt att jag till och med beställt ett par böcker för att förkovra mig ytterligare. Att sen Björn Ferry lever enligt den metoden gör väl inte saken sämre, han tog ju OS-guld han. Det lär ju jag aldrig göra då, som min klassföreståndare påpekade redan i åttan - "Ja Olle, nån sprinter, det blir du aldrig" och det hade han ju faktiskt helt rätt i.

Imorgon ska jag buga mig för Hillborg. 13 rätt är respekt.

Bästa på länge:

Great Big Sea – The Night Pat Murphy Died